Linda, Anders & David
För första gången byggs nu en Vänersnipa på Stensund. Snipan var en vanlig båttyp i Vänern från 1800-talets mitt och fram till mitten av 1940-talet då båttypen utkonkurrerades av andra modeller, och slutade att byggas. Främst var det yrkesfiskare som använde Vänersnipan eller ”robåten” som den också kallades. Det finns många varianter och de fick ofta namn efter byggplatsen. Utmärkande för Vänersnipan är dess långsmala skrovform och spetsiga stävar i för och akter. Oftast användes så kallade skvättbord, även kallade ässingbord fästade vid relingskanterna för att hindra vattenstänk. Den var försedd med 2-3 årpar och sprisegel. Från början byggdes snipan med tre bord, senare med fyra eller fem. För att bli lätt byggdes båten av gran, endast till kölen valdes fura.
Vi bestämde oss för att utgå från en båtmodell byggd av August Andersson på Sandbäcken, Torsö 1943. Denna ritning modifierade vi en aning för att passa in i det begränsade verkstadsutrymmet men utan att ändra formen alltför mycket. Vi kapade bort 60 cm vid sjätte spantet av åtta och 5 cm framför andra spantet. För att framhäva båtens skönhet och dess förväntade sportiga egenskaper sträckte vi ut samt förhöjde förstävens en aning bulliga form (plus ca 10cm). Ursprunglig LÖA var 6255 mm, efter modifiering LÖA 5750mm, bredd oförändrad.
Det är vi, Anders, David och Linda, som bygger Vänersnipan. Som de tre entusiastiska förstaårselever vi är antog vi kvickt utmaningen trots att ingen av oss byggt mer än ett par barkbåtar.
Den tredje veckan i oktober satt hela kölen samt stävar på plats på byggbädden. För att få rätt fiberriktning är kölen och stävarna är ihopsatta av totalt 9 bitar, vilka vi satt ihop med bultförband.
Den 9 december satt äntligen första bordvarvet på plats. Att hyvla spunning och landning var mycket mer jobb med än vi kunnat ana. Det var trixigt att passa in borden mot kölen och vi måste erkänna att vi använde många fler än 4 plankor innan vi hade färdigställt de 4 bord som utgör första bordvarvet.
27 januari sitter det andra bordvarvet på plats. Tur att det gick fortare än det första.
Hur ska ett roder till en Vänersnipa se ut? Vi klurade ett tag, vägde
råd från många vise män och kom till slut överens
om en modell. Vi gjorde en mall i masonit och letade sedan virke. Vi fick limma
ihop två bitar för att få det tillräckligt brett. Sedan
återstod utsågning och ett långt arbete med att hyvla till
profilen på rodret.
Vi hittade en härligt böjd gren, ca 8 cm i diameter som med yxa höggs
ut till ett ämne som kunde hyvlas i rikthyveln. Rorkulten formades försiktigt
fram och vi har lämnat den att vila ett tag nu så att vi kan grunna
på hur vi vill att den ska se ut i detalj.
Anders gjorde den första åran efter en norsk modell som vi fotograferat under Danmarksresan och idag den 8 februari är David klar med den andra. Vi ska göra minst ett årpar till, men vi ska nog prova det första årparet först.
Tredje bordvarvet.
Vecka 8 var vi ute på praktik och under några kvällar den veckan hyvlades det sista, 27 mars stod det färdigt.
Fjärde bordvarvet.
Sitter på plats den 20 mars. Lite säkrare blir vi allt eftersom, men ibland känns det ändå som att det går hopplöst långsamt.
Segelsömnad
Den 2 april ger vi oss iväg till Åland och Sjökvarteren i Mariehamn
där Jukka Salo från Finland möter upp för att handleda
oss i segelsömnadens ädla konst. Att få göra något
annat än att passa in bord kändes som ett mycket välbehövt
avbrott. Vi lyckades sy ett storsegel och en fock i vit clipper canvas. Att
sy fast likrep för hand var ett pyssel som var skoj ett tag, men när
vi sydde de sista stygnen på båten hem den 7 april kände vi
oss lite leda och ömma i tummarna… men bra blev det! Nu vill vi ut
och segla!
Femte (sista) bordvarvet!
Den 24 april firade vi att Vänersnipan var fullbordad med en sk. ”Bordfylla”
Denna fest kan liknas vid husbyggarnas taklagsfest eller målarens vernissage.
Saft och kaka dukades upp och vi fick även celebert besök av fd. husmor
på Stensund , Gunbritt Petersson från Gälö.
Spantning.
Efter bordfyllan sattes arbetet med att göra spant igång. Det var
knepigt att komma igång, men sedan gick det bättre.
Malla – hitta material - hyvla – rita - såga – hyvla
– prova – hyvla – prova – raspa – prova –
göra om – hitta material – hyvla - såga – hyvla
– prova – raspa – prova – raspa – oj, hyvlade
för mycket – limma - hyvla…
Det är lätt att glömma vad man pysslar med, men snart blir det
nog klart.
Titta gärna på bildspelet.
|
|